20/ 2 2010 så ringer Christer vid 05.30, är du vaken? ja, knappt svarar jag. Har du tittat ut? frågar Christer, jag skyndar mig bort till fönstret för att titta efter, det snöar som bara den, tittar på termometern -15 grader jag hör vinden vina utanför fönstret, kommer ihåg att jag frågade Christer om är vi riktigt friska? han svarar- tror nog fan inte det, jag kunde inte göra annat än att hålla med. Men det var dags att klä på sig, sätta på en kanna kaffe och på med flytoverallen. Nu skulle jag och Christer för första gången fiska havsöring och detta ska vi göra mitt i stan. Vi hade tidigare diskuterat om att fiska i Strömmen, men nästan alltid kommit fram till att det inte verkar vara så roligt, att hela rekreationstanken med att man ska ut på sjön, njuta av skärgård och dess natur, koppla bort allt och uppleva jaget och vattnet. Inte se tungtrafik swisha förbi eller spånkan som slår i klockan varje gång den åker över hamnbron. Men nu var det ju den värsta vintern på 20 år, det drog i fisketarmen och jag måste erkänna att jag var väldigt peppad på att fiska ädelfisk, även fast den är inplanterad.
Så fort jag tog första steget utanför dörren så kände jag den där isande känslan runt kroppen, vinden och snöstormen var som en riktig hård pungspark, men det är bara att bita ihop säger Christer, jaa joo svarar jag tveksamt. Den 10 minuter långa promenaden känns som en evighet, satan så kallt det var. Christer hade förbestämt med några av hans kompisar om vart vi skulle stå, de är lite mer erfarna och har fiskat tidigare i Strömmen, så det kändes relativt tryggt att ha lite veteraner med runt om oss. Då var det dags att börja rigga spön med tubflugor, att knyta 4 knutar i -15 och snöstorm var inte det enklaste, det tog lång tid för oss att få ordning på spön och flugor, men tillslut ordnade vi det. Men vid den tiden runt 06.15 så hade jag inte någon känsel kvar i händerna, alls, även fast jag hade handskar som täckte händerna ut till fingertopparna. Jag klagar lite till Christer, fan vad jag fryser om händerna, han svarar mig med att så farligt är det väl inte, jag vill ju inte vara sämre, så jag svarar, ne, det kanske inte är så farligt, det går nog över snart.
Då börjar själva fisket, i med grejjerna, vi låter flugan jobba i den relativt starka strömmen, upp och ner, kast på kast, med iskall vind och snö i ansiktet. Fyfan vad kallt det är, klagar jag igen till Christer, han svarar som den viking han är, nee så farligt är det inte. Vi fiskar ungefär en timme utan framgång, överallt runt oss får folk fisk. Jag vänder mig mot Christer som koncentrerat står och iaktar linan, får jag inget idag så kommer jag aldrig mer att fiska, säger jag med en fruktansvärt butter ton. Några minuter efter detta så ropar Christer Fiiisk, det gungar skönt i spöt och efter en 10 minuters kamp så landas en 3 kg havsöring säkert av Jocke.
Fan vad roligt Christer, Grattis, säger gänget på 5 personer som fiskade tillsammans. Christer glad som bara den skiner upp som en sol, det värmer jävligt skönt att få fisk. Några kast senare får jag ett jättehugg, kombinationen av kyla, trötthet och ett konstant stänkande av snö i ansiktet gör att jag svarar på hugget försent och öringen släpper, faan skriker jag, jag behöver få fisk så jag kan åka hem å värma mig. Resten av gänget för alla fisk på rad, förutom jag, vid det här laget så har mina fingrar blivit lite röda och nu har jag definitivt ingen känsel kvar i dom. Jag går upp till Korken och värmer mig, ett par minuter av värme gjorde gott för motivationen kände jag. I med grejjerna i vattnet, efter ett par kast, fiisk ropar jag, äntligen tänker jag för mig själv, nu får jag en fisk, denna gången lyckas jag kroka fisken och öringen kämpar på bra, helt annorlunda kamp i jämförelse med gäddan, denna fisk skulle bara in, Jocke är än en gång säker med håven och öringen landas säkert, visar sig vara en helt okej fisk på 4.5 kg. Fisken värmer mig ända in i själen, fyfan vad skönt att jag i alla fall fått en havsöring så att jag inte gick ut i stormen i onödan.
Vi fortsätter att fiska, det landas fiskar hela tiden bland oss och runt oss, jag känner att kylan börjar att bli för stark nu, har starka funderingar på att skita i att fortsätta fiska och åka hem istället, krypa ner i sängen och bara ligga där resten av dagen. När jag har som mest ångest över vädret så ropar Christer Fisk igen, denna gång så gungar det rätt häftigt i spöt och det märks att något större är på krogen, Christer är koncentrerad och jobbar för fullt emot strömmen och den starka öringen. Ur djupet visar en väldigt fin öring på 7.2 kg som även blir Christers person bästa när det gäller havsöringsfiske. Christer börjar att sjunga upp rätt bra nu, han har tagit den största bland oss och det tycker han är skitkul, jag tyckte inte det var särskilt roligt alls om jag ska vara ärlig, det är i sådana tillfällen vår vänskapliga rivalitet sätts in, men en väldigt fin fisk fick han och det är bara att gratulera.
Vi fortsätter en stund till, vi får ett par till havsöringar och de släpps tillbaka in i djupet, nu har vi ju matfisken klar, då släpps de andra tillbaka, jag får två mindre öringar på dryga 2 kilos, Christers kompisar får ett några öringar till, vi konstaterar att fisket är väldigt bra och vi ska nog vara nöjda med antalet fisk vi fått. Även fast att vi har fått mycket fisk känns det inget så bra i mina händer, känner att de är alldeles stela och att känseln inte har kommit tillbaka, Christer som är på jour måste åka och jobba, samtidigt så får jag kroken på flugan i handen när jag ska byta och känner inget, då bestämmer jag mig för att det är bäst att åka hem.
Nöjd och glad med fisket traskar jag hem och gör i ordning fisken som avnjuts som lunch, men det känns fortfarande konstigt i mina händer, börjar få blåsor och det pulserar. Det här kan inte vara bra, tänker jag. Googlar och konstaterar att jag fått rätt kraftiga köldskador på händerna, under flera veckor så ömsar jag skin på händerna, stora blåsor på alla fingrar och det tar nog 2 veckor innan jag fick tillbaka känseln.
Sammanlagt på 5 personer drog vi 18 havsöringar, den största drog Christers kompis Rickard på 8 kg. Jocke drog 3, Ante 1, Jag 3 och Christer 3. Med facit i hand så skulle jag fortfarande gått ner till strömmen och fiskat, även fast jag fick köldskador, jag fick ju min första havsöring och Christer drog en sjukt fin öring på över 7 kg. Men nästa gång så kommer jag nog vara mer försiktig och använda bättre handskar.
Skitfiske på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar